9. Och David säger: "Må deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem".
10. "Må deras ögon bli förmörkade, så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid".
11. Jag frågar nu: Inte har de väl snubblat för att de skulle falla? Visst inte. Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund.
12. Och om deras fall har varit till rikedom för världen och deras fåtal varit till rikedom för hedningarna, hur mycket mer skall då inte deras fulla antal vara det?
13. Och till er hedningar säger jag: som hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt
14. i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem.
15. Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad skall då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda?
16. Om förstlingsbrödet är heligt, är degen helig. Och om roten är helig, är grenarna heliga.
17. Men om nu några av grenarna har brutits bort och du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets feta rot,
18. då skall du inte förhäva dig över grenarna. Men om du förhäver dig skall du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.
19. Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in.
20. Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan.
21. Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig.
22. Se här Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, annars blir också du borthuggen.
23. Men även de andra kommer att bli inympade, om de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen.
24. Ty om du har blivit borthuggen från det vilda olivträd som du av naturen tillhörde, och mot naturen har inympats på ett äkta olivträd, hur mycket lättare kommer då inte dessa naturliga grenar att ympas in på sitt eget olivträd.