14. Jag blev plågad hela dagen,var morgon blev jag tuktad.
15. Om jag hade sagt: "Så vill jag tala",då hade jag svikit dina barns släkte.
16. När jag försökte förstå detta,då tycktes det mig alltför svårt,
17. till dess att jag gick in i Guds helgedomoch insåg hur det går dem till slut.
18. På hal mark ställer du dem,du störtar ner dem i fördärvet.
19. Hur plötsligt går de inte under!De förgås och får en ände med förskräckelse.
20. Liksom drömmen är borta när man vaknar,skall du, Herre, förakta dem som skuggbilder,när du griper in.
21. När mitt hjärta förbittradesoch jag kände styng i mitt inre,
22. då var jag oförnuftig och förstod ingenting,som ett djur var jag inför dig.
23. Men jag är alltid hos dig,du håller mig i min högra hand.
24. Du leder mig med ditt rådoch tar sedan emot mig med ära.
25. Vem har jag i himlen utom dig!När jag har digfrågar jag inte efter något på jorden.
26. Om än min kropp och min själ tynar bort,så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
27. Ty de som är fjärran från dig går under,du förgör alla som trolöst sviker dig.