13. Jag bar sorgdräkt när de var sjuka,jag kuvade min själ med fastaoch bad med nersänkt huvud.
14. Jag handlade som om det gällt min vän, min bror.Lik den som sörjer sin morgick jag sorgklädd och nerböjd.
15. Men de gläder sig över mitt fall,de gaddar ihop sig,onda människor gaddar ihop sig mot mig - jag vet ej varför.De hånar mig utan uppehåll.
16. Bland gudlösa som hånar för en kaka bröd,gnisslar de tänder mot mig.
17. Herre, hur länge skall du se på?Befria min själ från deras ödeläggelse,mitt dyrbara liv undan lejonen.
18. Då skall jag tacka dig i den stora församlingen,bland mycket folk skall jag prisa dig.
19. Låt inte dem få glädja sig över migsom utan orsak är mina fiender.Låt inte dem få blinka med ögonensom utan anledning hatar mig.
20. Ty det är inte frid de talar,svekets ord tänker de utmot de stilla i landet.
21. De spärrar upp munnen mot mig,de säger: "Rätt åt honom,nu ser vi det med egna ögon!"
22. Du, Herre, ser det, tig ej.Herre, var inte långt ifrån mig.
23. Vakna, stå upp, skaffa mig rätt,tag dig an min sak, du min Gud och Herre.
24. Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, Herre, min Gud,låt dem inte få glädjas över mig.
25. Låt dem inte säga i sina hjärtan:"Det var rätt åt honom, det gick som vi ville!"Låt dem inte få säga: "Vi har uppslukat honom."
26. Låt alla komma på skam och blygassom gläds över min olycka.Låt dem gå klädda i skam och blygsel,dessa som förhäver sig över mig.
27. Låt dem jubla och glädja sigsom unnar mig min rätt.Låt dem alltid kunna säga:"Lovad vare Herren,som unnar sin tjänare frid!"
28. Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet,ditt lov dagen lång.