11. Han for på keruben och flög,han svävade fram på vindens vingar.
12. Han gjorde mörker till sitt skydd,till en hydda som omslöt honom:mörka vatten, tjocka moln.
13. Ur glansen framför honom bröt molnen frammed hagel och klot av eld.
14. Herren dundrade i himlen,den Högste lät höra sin röstmed hagel och klot av eld.
15. Han sköt sina pilar och skingrade dem,med blixtar i mängd förvirrade han dem.
16. Vattnens bäddar kom i dagen,jordens grundvalar blev synligaför din näpst, Herre,för din vredes stormvind.
17. Han räckte ut sin hand från höjden och grep tag i mig,han drog mig upp ur de stora vattnen.