10. Han sänkte himlen och for ner,mörka moln var under hans fötter.
11. Han for på keruben och flög,han svävade fram på vindens vingar.
12. Han gjorde mörker till sitt skydd,till en hydda som omslöt honom:mörka vatten, tjocka moln.
13. Ur glansen framför honom bröt molnen frammed hagel och klot av eld.
14. Herren dundrade i himlen,den Högste lät höra sin röstmed hagel och klot av eld.
15. Han sköt sina pilar och skingrade dem,med blixtar i mängd förvirrade han dem.
16. Vattnens bäddar kom i dagen,jordens grundvalar blev synligaför din näpst, Herre,för din vredes stormvind.
17. Han räckte ut sin hand från höjden och grep tag i mig,han drog mig upp ur de stora vattnen.
18. Han räddade mig från min starke fiende,från dem som hatade mig,ty de var starkare än jag.
19. De överföll mig på min olyckas dag,men Herren blev mitt stöd.
20. Han förde mig ut på rymlig plats,han räddade mig, ty han har mig kär.
21. Herren gjorde väl mot mig efter min rättfärdighet,efter mina händers renhet lönade han mig.
22. Ty jag höll mig på Herrens vägar,jag avföll ej från min Gud i ogudaktighet.
23. Alla hans domslut hade jag för ögonen,hans stadgar lät jag ej vika ifrån mig.
24. Jag var fullkomlig inför honomoch tog mig till vara för synd.