1. För sångmästaren, av Herrens tjänare David. Han sjöng denna sång till Herren, när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och ur Sauls våld.
2. Han sade:Hjärtligt kär har jag dig, Herre, min starkhet,
3. Herre, mitt bergfäste,min borg och min räddare,min Gud, min tillflykts klippa,min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
4. Till Herren, den högtlovade, ropar jag,och från mina fiender blir jag räddad.
5. Dödens band omgav mig,fördärvets strömmar förskräckte mig.
6. Dödsrikets band omslöt mig,dödens snaror föll över mig.
7. I min nöd åkallade jag Herren,till min Gud ropade jag.Från sitt tempel hörde han min röst,mitt rop till honom nådde hans öron.
8. Då skalv jorden och bävade,bergens grundvalar darrade,de skakade, ty hans vrede var upptänd.
9. Rök steg upp från hans näsa,förtärande eld från hans mun,eldsglöd ljungade från honom.
10. Han sänkte himlen och for ner,mörka moln var under hans fötter.
11. Han for på keruben och flög,han svävade fram på vindens vingar.
12. Han gjorde mörker till sitt skydd,till en hydda som omslöt honom:mörka vatten, tjocka moln.
13. Ur glansen framför honom bröt molnen frammed hagel och klot av eld.
14. Herren dundrade i himlen,den Högste lät höra sin röstmed hagel och klot av eld.
15. Han sköt sina pilar och skingrade dem,med blixtar i mängd förvirrade han dem.