5. De var hungriga och törstiga,deras liv tynade bort.
6. Men de ropade till Herreni sin nödoch han räddade dem ur deras trångmål.
7. Han ledde dem på den rätta vägen,så att de kom till en stad där de kunde bo.
8. Må de tacka Herrenför hans nåd,för hans underbara gärningar mot människors barn,
9. ty han stillade själens törstoch mättade själens hunger med sitt goda.
10. De satt i mörker och dödsskugga,fångna i elände och järnbojor,
11. ty de hade varit upproriska mot Guds ordoch föraktat den Högstes råd.
12. Han ödmjukade deras hjärtan genom lidande,de kom på fall och hade ingen hjälpare.
13. Men de ropade till Herreni sin nödoch han frälste dem ur deras trångmål.
14. Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga,han slet sönder deras bojor.
15. Må de tacka Herrenför hans nåd,för hans underbara gärningar mot människors barn,
16. ty han krossade kopparportaroch bröt sönder järnbommar.
17. De var dåraktiga och blev plågadeför sin upproriskhet och synd.
18. De kände avsky för all matoch var nära dödens portar.
19. Men de ropade till Herreni sin nöd,och han frälste dem ur deras trångmål.
20. Han sände sitt ord och botade democh räddade dem från undergång.