Lukasevangeliet 18:11-22 Svenska Folkbibeln (SFB98)

11. Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen.

12. Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar.

13. Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare.

14. Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd."

15. Man bar också fram spädbarn till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det, visade de bort dem.

16. Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, ty Guds rike tillhör sådana.

17. Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig ditin."

18. En man i hög ställning frågade Jesus: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?"

19. Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud.

20. Buden känner du: "Du skall inte begå äktenskapsbrott", "Du skall inte mörda", "Du skall inte stjäla", "Du skall inte vittna falskt", "Hedra din far och din mor"."

21. Mannen sade: "Allt detta har jag hållit sedan jag var ung."

22. Jesus hörde det och sade till honom: "Ett fattas dig ännu. Sälj allt vad du äger och dela ut till de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen, och kom sedan och följ mig."

Lukasevangeliet 18