1. Har inte människan ett slitsamt liv på jorden, är inte hennes dagar som daglönarens dagar?
2. Hon är lik en slav som flämtar efter skugga,lik en daglönare som väntar på sin lön.
3. Månader av elände har jag fått till arvedel,nätter av vedermöda har blivit min lott.
4. Så snart jag lagt mig frågar jag:"När skall jag stiga upp?När skall natten ta slut?"Jag mättas av oro intill morgonen.
5. Min kropp täcks av förruttnelsens maskaroch med en skorpa som av jord,min hud skrumpnar och faller av.
6. Mina dagar flyr snabbare än vävarens spole,de försvinner utan hopp.
7. Tänk på att mitt liv är en vindfläkt,att mitt öga inte längre får se det goda.
8. Det öga som ser mig skall ej mer iaktta mig,om din blick söker mig finns jag inte längre.
9. Som ett moln löses upp och är borta,så kommer inte heller den tillbaka som farit ner i dödsriket.
10. Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus,hans plats vet inte längre av honom.
11. Därför vill jag inte lägga band på min mun,jag vill tala i min andes ångest,jag vill klaga i min själs bedrövelse.
12. Jag är väl inte ett hav eller ett havsodjur,så att du måste sätta ut vakt mot mig?
13. När jag säger: "Min bädd skall trösta mig,min viloplats skall lindra mitt bekymmer",
14. då skrämmer du mig med drömmaroch förskräcker mig med syner.