5. Svara mig om du förmår,träd fram inför mig, gör dig beredd.
6. Se, inför Gud är vi båda lika,också jag är formad av lera.
7. Se, rädsla för mig behöver ej skrämma dig,och min myndighet skall ej trycka ner dig.
8. Men du sade inför mina öron,så ljöd de ord jag hörde:
9. "Jag är ren och utan överträdelse,jag är oskyldig och utan missgärning.
10. Men se, han vill ansätta mig,han räknar mig som sin fiende.
11. Han sätter mina fötter i stocken,han vaktar på alla mina vägar."
12. Du har inte rätt i detta, svarar jag dig,ty Gud är större än en människa.
13. Hur kan du förebrå honomatt han inte ger ett enda ord till svar?
14. Gud talar både en och två gånger,utan att man bryr sig om det.
15. I drömmen, i nattens syn,när sömnen fallit tung över människornaoch de slumrar i sin bädd,
16. då öppnar han människornas öronoch bekräftar deras tuktan
17. för att hindra människan från en ogärningoch hålla henne borta från högmod.
18. Han bevarar hennes själ från gravenoch hennes liv från att falla för svärd.
19. Hon tuktas med plågor på sin sjukbäddoch med ständiga smärtor i benen.
20. Hennes sinne vämjes vid mat,hennes själ vid den föda hon älskade.
21. Hennes kött tärs bort till dess inget finns kvar,hennes ben, som man inte såg, blir blottade.
22. Hennes själ kommer nära graven,hennes liv nära de döda.
23. Om det finns en ängel för henne,en medlare, en av tusen,som förkunnar för människan vad som är rätt,