22. Då må min axel lossna från min skuldraoch min arm brytas från sin led.
23. Jag måste då frukta bestraffning från Gudoch skulle stå maktlös inför hans majestät.
24. Satte jag mitt hopp till guldet,kallade jag det rena guldet min förtröstan?
25. Gladdes jag över att min rikedom blev storoch att min hand förvärvade så mycket?
26. Hände det, när jag såg solljuset, hur det sken, och månen,hur härlig den skred fram,
27. att mitt hjärta i hemlighet lät sig förföras och jag gav dem en handkyss?
28. Också det hade varit en straffbar missgärning,ty jag hade då förnekat Gud i höjden.
29. Har jag glatt mig åt min fiendes olycka,fröjdat mig när något ont drabbade honom?
30. Nej, jag tillät inte min mun att syndagenom att med en förbannelse begära hans liv.
31. Mitt husfolk kan vittna:"Var och en fick mätta sig med kött vid hans bord."
32. Främlingen behövde ej övernatta på gatan,jag öppnade mina dörrar mot vägen.
33. Har jag dolt mina överträdelser likt Adamoch gömt min missgärning inom mig,
34. av fruktan för allt folketoch av rädsla för fränders förakt,så att jag teg och ej gick utanför min dörr?
35. O, att jag hade någon som lyssnade på mig!Se, här är min underskrift.Den Allsmäktige må svara mig.Låt mig se min motparts anklagelseskrift!
36. Sannerligen, jag skulle bära den på min skuldra,jag skulle fästa den på mig som en krona.