1. Nu skrattar de åt mig, dessa som är yngre än jag, de vilkas fäder jag aktade för ringa att ens sättabland mina vallhundar.
2. Vilken hjälp skulle deras händer kunna ge mig,dessa som saknar all livskraft?
3. De är utmärglade av nöd och hunger,de gnager av det torra landetsom redan förut var öde och ödsligt.
4. De plockar saltörter bland snåren,och ginströtter är deras mat.
5. De drivs ut från menigheten,man ropar efter dem som efter tjuvar.
6. De måste bo i otäcka raviner,i jordhålor och bergsskrevor.
7. De skriker bland snåren,de kryper ihop under nässlor.