1. Silvret har sin gruva, guldet en plats där det renas.
2. Järn hämtas upp ur jorden,stenar smälts till koppar.
3. Människan sätter gränser för mörkretoch utforskar det yttersta djupet,där stenen är natt och svartaste skugga.
4. De spränger schakt långt från människoboningar,där ingen satt sin fot,de hänger svävande, fjärran från människor.
5. Jorden, från vilken bröd kommer,förvandlas där nere som av eld.
6. Bland dess stenar har safiren sin plats, och där finns guldmalm.
7. Stigen dit är ej känd av örnen,falkens öga har ej upptäckt den.
8. Stolta vilddjur har inte trampat på den,inget lejon har gått fram på den.
9. På den hårda stenen lägger man sin handoch gräver ut bergen från grunden.
10. De hugger ut gångar i klipporna,och ögat får se härliga ting.
11. De stoppar upp vattenådrornas gråt,de drar fram dolda skatter i ljuset.
12. Men visheten, var finns hon?Var har förståndet sin boning?
13. Människan vet ej hennes värde,man finner henne ej i de levandes land.
14. Djupet säger: "Hon är inte i mig",havet säger: "Hon finns inte hos mig."
15. Man kan inte köpa henne för guld,inte väga upp silver för att förvärva henne.
16. Hon kan ej köpas med guld från Ofireller med dyrbar onyx och safir.