1. Människan, av kvinna född, lever en kort tid och mättas av oro.
2. Likt ett blomster växer hon upp och vissnar,likt en skugga flyr hon och kan ej bestå.
3. Det är mot en sådan du öppnar ditt öga,ja, du drar mig till doms inför dig.
4. Kan det komma en ren från en oren?Nej, inte en enda!
5. Eftersom människans dagar är bestämda,hennes månaders antal fastställda av dig,och du har utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,
6. vänd då din blick ifrån henne och ge henne ro,låt henne få glädje av sin dag, likt en daglönare.
7. För ett träd finns det hopp,om det huggs ner kan det åter gro,och nya skott skall ej saknas.
8. Om än dess rötter åldras i jordenoch stubben dör i mullen,