33. Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud:Dottern Babel är som en tröskplats,när man just har trampat till den.Ännu en liten tid, och skördetiden är inne.
34. Han har slukat mig och tillintetgjort mig,Nebukadressar, kungen i Babel.Han har gjort mig till ett tomt kärl,lik en drake har han svalt mig,han har fyllt sin buk med mina läckerheteroch drivit bort mig.
35. "Må det våld som har drabbat mig och mitt köttkomma över Babel",säger kvinnan som bor i Sion."Må mitt blod komma över Kaldeens invånare",säger Jerusalem.
36. Därför säger Herren så:Se, jag skall utföra din sak och utkräva din hämnd.Jag skall låta Babels hav sina bort och dess brunn torka ut,
37. och Babel skall bli en stenhög,ett tillhåll för schakaler,till häpnad och förakt.Ingen skall bo där.
38. Alla ryter de nu som lejon,de morrar som lejonungar.
39. Men när de är som mest upptändaskall jag ordna ett gästabud för dem.Jag skall göra dem druckna så att de jublar,och så skall de somna in i en evig sömnoch aldrig mer vakna upp, säger Herren.
40. Jag skall föra dem ner till att slaktas som lamm,som baggar och bockar.
41. Hur har inte Sesak blivit intaget,det som var hela jordens berömmelse har erövrats!Hur har inte Babel kommit hednafolken att häpna!
42. Havet steg upp över Babel,de brusande böljorna täckte över det.
43. Så förvandlades dess städer till en ödemark,ett torrt land och en öken,ett land där ingen boroch där ingen människa går fram.
44. Jag skall straffa Bel i Babeloch dra ut ur hans gap vad han har slukat.Hednafolken skall inte mer strömma till honom,också Babels murar skall falla.