23. Om Damaskus.Hamat och Arpad kommer på skam,ty ett ont budskap har de hört.De fylls av ångest,likt ett upprört hav som inte kan bli stilla.
24. Damaskus har tappat modetoch vänt sig om till flykt,skräcken har fått grepp,ångest och vånda lik en barnaföderskas har kommit.
25. Hur övergiven är inte den berömda staden,min glädjes stad?
26. Därför måste de unga männen falla på gatorna,och alla krigsmän förgöras på den dagen,säger Herren Sebaot.