1. När Israel var ung fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son.
2. Men ju mer de har blivit kallade,desto mer har de dragit sig undan.Åt baalerna offrar deoch åt de uthuggna bilderna tänder de rökelse.
3. Ändå var det jag som lärde Efraim att gåoch som tog dem upp i mina armar.Men de förstod inte att jag ville hela dem.
4. Med lena band drog jag dem,med kärlekens band,jag var för dem lik ensom lättar oket över deras nackar,jag böjde mig ner till dem och gav dem mat.
5. De skall inte få vända tillbaka till Egyptens landutan Assur skall bli deras kung,eftersom de vägrade att omvända sig.
6. Svärdet skall rasa i deras städeroch förstöra deras bommaroch frossa omkring sig för deras onda planers skull.
7. Mitt folk är benäget till otrohet mot mig,och hur mycket man än kallar dem till den som är därovan,upphöjer ändå ingen honom.