6. inte till många folk med främmande språk och obegripligt tal som du inte förstår. Om jag sände dig till sådana skulle de lyssna på dig.
7. Men Israels hus vill inte lyssna på dig, ty de vill inte lyssna på mig. Hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade hjärtan.
8. Se, jag gör ditt ansikte hårt som deras ansikten och din panna hård som deras pannor.
9. Jag gör din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Frukta inte för dem och bli inte förskräckt, ty de är ett upproriskt släkte."
10. Och han sade till mig: "Du människobarn, allt vad jag talar till dig skall du ta till ditt hjärta och höra med dina öron.
11. Gå till dina landsmän i fångenskapen och säg till dem: Så säger Herren, Herren - vare sig de lyssnar eller inte."
12. Anden lyfte mig upp, och jag hörde bakom mig ljudet av ett väldigt dån: "Lovad vare Herrens härlighet i hans boning!"
13. Jag hörde ljudet av väsendenas vingar som rörde sig mot varandra och dessutom ljudet från hjulen, ett väldigt dån.
14. Anden lyfte upp mig och tog tag i mig, och jag fördes bort, bedrövad och upprörd i min ande, och Herrens hand var stark över mig.
15. Jag kom till dem som förts bort till Tel-Abib, de som bodde vid floden Kebar. Jag slog mig ner där de satt och stannade där bland dem i sju dagar, djupt bedrövad.
16. Men efter sju dagar kom Herrens ord till mig. Han sade: