4. Hanun grep då Davids tjänare och rakade dem och skar av deras kläder mitt på, ända uppe vid sätet, och skickade så i väg dem.
5. Och man kom och berättade för David om männen. Han sände då några för att möta dem, ty männen var mycket förnedrade. Kungen lät säga: "Stanna i Jeriko, till dess ert skägg har vuxit ut. Kom sedan tillbaka."
6. Då ammoniterna insåg att de hade gjort sig förhatliga för David, sände Hanun och Ammons barn 1 000 talenter silver för att leja vagnar och ryttare från Aram-Naharajim, från Aram-Maaka och från Soba.
7. De lejde 32 000 vagnar samt hjälp av kungen i Maaka med hans folk. Dessa kom och slog läger framför Medeba. Ammoniterna kom också från sina städer för att strida.
8. När David hörde detta, sände han i väg Joab med hela hären, de tappraste krigarna.
9. Och ammoniterna drog ut och ställde upp sig till strid vid ingången till staden. Men de kungar som hade kommit dit gick i ställning för sig själva på fältet.
10. Joab såg att han hade fiender både framför sig och bakom sig. Han valde då ut en del av Israels bästa manskap och ställde upp dem mot arameerna.
11. Resten av hären överlämnade han åt sin bror Abisaj och de gick i ställning mot ammoniterna.
12. Han sade: "Om arameerna blir mig för starka, skall du komma till min hjälp, och om Ammons barn blir dig för starka, skall jag hjälpa dig.
13. Var modig! Låt oss strida tappert för vårt folk och för vår Guds städer. Herren må göra vad han finner vara bäst."
14. Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot arameerna, och de flydde för honom.
15. När ammoniterna såg att arameerna tog till flykten, flydde också de för hans bror Abisaj och begav sig in i staden. Och Joab kom till Jerusalem.
16. Då arameerna såg att de hade blivit slagna av Israel, sände de bud efter de arameer som bodde på andra sidan floden. De ryckte ut anförda av Sofak, Hadadezers befälhavare.