1. Folket började högljutt klaga inför Herren hur illa de hade det. Då Herren hörde det, upptändes hans vrede och hans eld började brinna ibland dem och förtärde dem som var ytterst i lägret.
2. Folket ropade då till Mose och han bad till Herren, och elden dog ut.
3. Platsen fick namnet Tabeera, därför att Herrens eld hade brunnit ibland dem.
4. Den blandade hop som följde dem greps av stort begär. Också Israels barn började att gråta igen och sade: "Vem skall ge oss kött att äta?
5. Vi kommer ihåg fisken som vi åt fritt och för intet i Egypten, och gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken.
6. Men nu försmäktar vår själ, för här finns inget att se utom detta manna."
7. Mannat liknade korianderfrö och såg ut som bdelliumharts.
8. Folket gick omkring och samlade det och malde det på handkvarn eller stötte det i mortel. De kokade det i gryta eller bakade kakor av det. Och det smakade som fint bakverk med olja.
9. När daggen föll över lägret om natten, föll också mannat över det.