21. När då olyckor och lidande i mängd drabbar dem, skall denna sång vara ett vittnesbörd mot dem, ty deras efterkommande skall inte glömma den. Ty jag vet vilka tankar de umgås med redan nu, innan jag har fört dem in i det land som jag med ed har lovat dem."
22. Den dagen skrev Mose ner sången och lärde Israels barn den.
23. Och han insatte Josua, Nuns son, i ämbetet och sade: "Var stark och frimodig, ty du skall föra Israels barn in i det land som jag med ed har lovat åt dem, och jag är med dig."
24. Sedan Mose till alla delar hade skrivit ner orden i denna lag i en bok,
25. befallde han leviterna som bar Herrens förbundsark och sade:
26. "Tag denna lagbok och lägg den vid sidan av Herrens, er Guds, förbundsark, och den skall ligga där som ett vittnesbörd mot dig.
27. Ty jag vet att du är upprorisk och hårdnackad. Se, ännu medan jag lever bland er har ni varit upproriska mot Herren. Hur mycket mer skall ni då inte bli det efter min död!
28. Kalla samman till mig alla de äldste i era stammar, liksom era tillsyningsmän, så att jag får tala dessa ord till dem och ta himmel och jord till vittnen mot dem.
29. Ty jag vet att ni efter min död kommer att göra det som är fördärvligt och vika av från den väg som jag har befallt er att gå. Därför skall olycka drabba er i kommande dagar, när ni gör sådant som är ont i Herrens ögon och väcker hans vrede genom era gärningar."
30. Inför Israels hela församling talade Mose denna sångs ord från början till slut.