9. Parmasta, Arisaj, Aridaj och Vajsata,
10. de tio sönerna till judarnas fiende Haman, Hammedatas son, dödade de. Men de avstod från plundring.
11. Samma dag fick kungen veta hur många som dödats i Susans borg.
12. Då sade kungen till drottning Ester: "I Susans borg har judarna dödat och tillintetgjort femhundra män förutom Hamans tio söner. Vad skall de då inte ha gjort i kungens övriga provinser? Vad är nu din bön? Den skall besvaras. Och vad är ytterligare din begäran? Den skall uppfyllas."
13. Ester svarade: "Om konungen finner för gott, låt det då också i morgon vara tillåtet för de judar som är i Susan att handla efter förordningen för idag. Och låt Hamans tio söner hängas upp på pålen."
14. Kungen befallde att så skulle ske. En förordning om detta utfärdades i Susan och Hamans tio söner blev hängda.
15. De judar som var i Susan samlades också på fjortonde dagen i månaden Adar och dödade trehundra män i Susan. Men de avstod från plundring.
16. De övriga judarna som var i kungens provinser samlades för att försvara sig och skaffade sig ro för sina fiender genom att döda sjuttiofemtusen av sina motståndare. Men de avstod från plundring.
17. Detta skedde på trettonde dagen i månaden Adar. Men på fjortonde dagen vilade de och gjorde den till en dag av fest och glädje.
18. De judar som var i Susan hade samlats både den trettonde dagen och den fjortonde. Och de vilade den femtonde dagen och gjorde den till en dag av fest och glädje.
19. Därför firar judarna på landsbygden, de som bor i landsortsstäderna, den fjortonde dagen i månaden Adar som en dag av glädje, fest och högtid, då de sänder gåvor till varandra av den mat de har tillagat.
20. Mordokaj skrev ner dessa händelser och sände brev till judarna i alla kung Ahasveros provinser, både nära och långt borta,