12. Vakna, vakna, Debora!Vakna, vakna, sjung din sång!Stå upp Barak! Tag dig fångar,du Abinoams son!
13. Då satte folkets kvarleva de tappra till anförare, Herren satte mig till anförare över hjältarna.
14. Från Efraim kom män med rotfäste i Amalek.Benjamin följde dig med dina skaror.Från Makir kom furstar neroch från Sebulon män med ledarstav.
15. Furstarna i Isaskar slöt sig till Debora.Och liksom Isaskar gjorde också Barak,ner i dalen skyndade man i dennes spår.Bland Rubens ätter hölls stora rådslag.
16. Varför satt du kvar bland dina fålloroch lyssnade till flöjtspel vid hjordarna?Bland Rubens ätter fördes stora överläggningar.
17. Gilead stannade på andra sidan Jordan.Och Dan, varför dröjde han ännu vid skeppen?Aser satt kvar vid havets strand,vid sina vikar stannade han.
18. Men Sebulon var ett folk som föraktade döden,Naftali likaså, på stridsfältets höjder.
19. Kungar drog fram och stred,då stred Kanaans kungar vid Taanak, nära Megiddos vatten.Men byte av silver vann de inte.
20. Från himlen fördes strid,stjärnorna stred från sina banor mot Sisera.
21. Floden Kishon svepte dem bort, urtidsfloden, floden Kishon.Gå fram, min själ, med makt!
22. Då stampade hästarnas hovar,när deras tappra ryttare jagade dem framåt, framåt.
23. Förbanna Meros, säger Herrens ängel,förbanna, ja, förbanna dess inbyggare,därför att de ej kom Herrentill hjälp, Herren till hjälp bland hjältarna.
24. Välsignad vare Jael framför andra kvinnor,keniten Hebers hustru,välsignad framför alla kvinnor som bor i tält.
25. Vatten begärde han,hon gav honom mjölk,gräddmjölk bar hon fram i högtidsskålen.
26. Sin hand räckte hon ut efter tältpluggen,sin högra hand efter arbetshammaren.Med den slog hon Siseraoch krossade hans huvud,spräckte hans tinning och genomborrade den.
27. Vid hennes fötter sjönk han ihop,föll och blev liggande.Vid hennes fötter sjönk han ihop och föll.Där han sjönk ihop,där föll han slagen till döds.