6. Och när dånet hördes samlades folkskaran, och alla blev mycket uppskakade, eftersom var och en hörde sitt eget språk talas.
7. Häpna och förundrade sade de: "Är de inte galileer, alla dessa som talar?
8. Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål?
9. Vi som är parter, meder eller elamiter, vi som bor i Mesopotamien, Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller Asien,
10. i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller Libyen åt Cyrene till eller är inflyttade främlingar från Rom,
11. vi som är judar eller proselyter, kretenser eller araber - vi hör dem tala på vårt eget språk om Guds väldiga gärningar."
12. De var alla mycket häpna och förvirrade och frågade varandra: "Vad kan detta betyda?"
13. Men andra sade hånfullt: "De har druckit sig fulla av sött vin."
14. Då trädde Petrus fram tillsammans med de elva och tog till orda och talade till dem: "Ni judiska män och alla ni som bor i Jerusalem, detta bör ni veta, och lyssna nu på mina ord.