31. Några asiarker som var hans vänner skickade också bud till honom och bad att han inte skulle ge sig in på teatern.
32. Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats.
33. Några ur hopen förklarade för Alexander vad saken gällde, och judarna skickade fram honom. Han gav tecken med handen och ville hålla ett försvarstal inför folket.
34. Men när de märkte att han var jude, ropade de alla på en gång i ett par timmar: "Stor är efesiernas Artemis!"
35. Men stadens sekreterare lugnade folket och sade: "Efesier, finns det någon enda människa som inte känner till att efesiernas stad är vårdare av den stora Artemis tempel och hennes bild som har fallit ner från himlen?
36. Eftersom ingen kan neka till detta, bör ni hålla er lugna och inte göra något förhastat.
37. Ni har fört hit de här männen som varken har rånat tempel eller hädat vår gudinna.
38. Om nu Demetrius och hans hantverkare vill föra talan mot någon, så hålls det rättegångar och finns det landshövdingar. Inför sådana skall de anklaga varandra.
39. Och om det är något mer ni vill ta upp, skall det avgöras i den lagliga folkförsamlingen.
40. På grund av det som har hänt i dag riskerar vi att bli anklagade för uppror. Vi har ju inte något skäl att anföra när vi skall stå till svars för dessa oroligheter." Och efter att ha sagt det upplöste han folksamlingen.