11. En dag när Mose hade blivit vuxen, gick han ut till sina bröder och såg på deras slavarbete. Han fick se en egyptier som slog en hebreisk man, en av hans bröder.
12. Då vände han sig åt alla håll, och när han såg att det inte fanns någon annan människa där, slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden.
13. Nästa dag gick han ut igen och fick då se två hebreiska män i slagsmål. Då sade han till den som gjorde orätt: "Skall du slå din landsman?"
14. Han svarade: "Vem har satt dig till ledare och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern?" Mose blev förskräckt och tänkte: "Då har saken i alla fall blivit känd."
15. Farao fick också höra om detta och ville döda Mose. Men han flydde undan farao och bosatte sig i Midjans land. Där satte han sig vid en brunn.
16. Prästen i Midjan hade sju döttrar. De kom för att hämta upp vatten och fylla hoarna och vattna sin fars får.
17. Då kom herdarna och drev bort dem, men Mose grep in och hjälpte dem och gav deras får vatten.
18. När de kom hem till sin fader Reguel, sade han: "Varför kommer ni hem så tidigt i dag?"
19. De svarade: "En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna. Han hämtade till och med upp vatten åt oss och vattnade fåren."
20. Då sade han till sina döttrar: "Var är han? Varför gick ni ifrån honom? Bjud in honom att äta med oss."
21. Mose beslöt sig för att stanna hos mannen, som gav honom sin dotter Sippora till hustru.
22. Hon födde en son och Mose gav honom namnet Gersom, "för", sade han, "jag har blivit främling i ett främmande land."
23. Det gick en lång tid, och under den tiden dog kungen i Egypten. Men Israels barn suckade och klagade över sitt slaveri, och deras rop över slaveriet steg upp till Gud.
24. Gud hörde deras klagan och kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob.
25. Och Gud såg till Israels barn, och Gud kändes vid dem som sina.