17. Då sade Israels kung till Josafat: "Sade jag inte till dig att han aldrig profeterar lycka åt mig utan bara olycka?"
18. Men Mika sade: "Hör alltså Herrens ord: Jag såg Herren sitta på sin tron och himlens hela härskara stod på hans högra sida och på hans vänstra.
19. Och Herren sade: Vem vill locka Ahab, Israels kung, att dra upp mot Ramot i Gilead, så att han stupar där? Den ene sade si och den andre så.
20. Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sade: Jag skall locka honom till det. Herren frågade honom: Hur då?
21. Han svarade: Jag skall gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Då sade Herren: Försök locka honom till det, och du skall också lyckas. Gå ut och gör så!
22. Och se, nu har Herren lagt en lögnens ande i dessa dina profeters mun, och Herren har beslutat att olycka skall drabba dig."
23. Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag på kinden och sade: "På vilken väg har då Herrens Ande gått bort från mig för att tala till dig?"
24. Mika svarade: "Du skall få se det den dag när du måste springa från rum till rum för att gömma dig."
25. Men Israels kung sade: "Tag Mika och för honom tillbaka till Amon, stadens överste, och till Joas, konungasonen,
26. och säg: Så säger konungen: Sätt honom i fängelse och låt honom leva på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka."
27. Mika svarade: "Om du kommer välbehållen tillbaka, har Herren inte talat genom mig." Och han tillade: "Hör detta, ni alla folk."
28. Så drog Israels kung och Josafat, Juda kung, upp mot Ramot i Gilead.
29. Och Israels kung sade till Josafat: "Jag skall dra ut i striden förklädd, men kläd dig du i dina egna kläder." Så förklädde sig Israels kung när de drog ut i striden.
30. Men kungen i Aram hade givit en befallning åt befälen för vagnarna. Han hade sagt: "Ni skall inte ge er i strid med någon, vare sig liten eller stor, utan bara med Israels kung."
31. När befälen över vagnarna fick se Josafat, tänkte de: "Det där är Israels kung!" Och de omringade honom för att anfalla honom. Då gav Josafat upp ett rop, och Herren hjälpte honom. Gud drev bort dem ifrån honom.
32. Så snart befälen över vagnarna märkte att det inte var Israels kung, vände de om och lät honom vara.
33. Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå, träffade Israels kung i en fog på rustningen. Då sade kungen till föraren av vagnen: "Vänd vagnen och för mig ut ur striden, för jag är sårad."