18. Där hoppet var ute hoppades han ändå och trodde och blev så far till många folk, som det var sagt: Så ska din avkomma bli.
19. Han vacklade inte i tron när han tänkte på sin döda kropp – han var omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött.
20. Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran,
21. fullt övertygad om att vad Gud hade lovat var han också mäktig att hålla.
22. Därför räknades det honom till rättfärdighet.