Psaltaren 22:2-13 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

2. Min Gud, min Gud,varför har du övergett mig?Jag ropar och klagar,men min frälsning är fjärran.

3. Min Gud, jag ropar om dagen men du svarar inte,och om nattenmen får ingen ro.

4. Ändå är du den Helige,den som tronar på Israelslovsånger.

5. På dig förtröstade våra fäder, de förtröstade och du befriade dem.

6. Till dig ropade de och fick hjälp, de förtröstade på digoch behövde inte skämmas.

7. Men jag är en maskoch inte en människa,hånad av människoroch föraktad av folket.

8. Alla som ser mig hånar mig, de grimaseraroch skakar på huvudet:

9. "Anförtro dig åt Herren! Han får befria och rädda honom,han älskar ju honom."

10. Det var du som drog migut ur moderlivet,du gjorde mig tryggvid min mors bröst.

11. På dig är jag kastad ända från modersskötet,från moderlivet är du min Gud.

12. Var inte långt ifrån mig,för nöden är näraoch ingen hjälpare finns.

13. Tjurar i mängd omger mig, Bashans oxar omringar mig.

Psaltaren 22