42. De ropade, men ingen räddare fanns,till Herren,men han svarade dem inte.
43. Jag malde dem till stoft för vinden,jag slängde ut demsom smuts på gatan.
44. Du räddade mig ur folkets strider,du satte mig till huvudöver hednafolk,folk som jag inte kändeblev mina tjänare.
45. Så snart de hörde om mig lydde de mig,främlingar kröp för mig.
46. Främlingarnas mod vissnade bort,bävande lämnade de sina fästen.
47. Herren lever!Lovad är min klippa,upphöjd är min frälsnings Gud!
48. Gud, du har gett mig hämnd och lagt folken under mig.
49. Du har befriat mig från mina fiender,du har upphöjt migöver mina motståndareoch räddat mig från våldsmän.
50. Därför vill jag tacka dig bland hednafolken, Herre,och lovsjunga ditt namn,
51. för du ger stora segrar till din kungoch visar nåd mot din smorde,mot David och hans ätttill evig tid.