11. han red på keruben och flög, han svävade fram på vindens vingar.
12. Han gjorde mörker till sitt skydd, till sin hydda runt omkring honom:mörka vatten, tjocka moln.
13. Ur glansen framför honom bröt molnen frammed hagel och glödande kol.
14. Herren dundrade i himlen, den Högste höjde sin röstmed hagel och glödande kol.
15. Han sköt sina pilar och skingrade dem,blixtar i mängd och förvirrade dem.
16. Flodbäddar blev synliga, jordens grundvalar blottadesför din tillrättavisning, Herre,för din vredes stormvind.
17. Han räckte sin hand från höjdenoch grep tag i mig,han drog mig upp ur de väldiga vattnen.
18. Han räddade mig från min mäktige fiende,från dem som hatade migoch var starkare än jag.