5. De var hungriga och törstiga, deras själ mattades.
6. Men de ropade till Herren i sin nöd,och han räddade demur deras svårigheter.
7. Han ledde dem på den rätta vägentill en stad där de kunde bo.
8. De ska tacka Herren för hans nådoch hans undermot människors barn,
9. för han mättar den längtande själenoch fyller den hungrande själenmed sitt goda.
10. De satt i mörker och dödsskugga,fångna i nöd och i bojor av järn,
11. för de hade trotsat Guds ord och föraktat den Högstes råd.
12. Han ödmjukade deras hjärtan med lidande,de föll och ingen hjälpare fanns.
13. Men de ropade till Herren i sin nöd,och han frälste demur deras svårigheter.
14. Han förde dem ut ur mörker och dödsskuggaoch slet sönder deras bojor.
15. De ska tacka Herren för hans nådoch hans undermot människors barn,
16. för han krossade portar av kopparoch knäckte bommar av järn.
17. De blev dårar genom sitt upproroch fick lida för sina synder,
18. de kände avsky för all mat och närmade sig dödens portar.
19. Men de ropade till Herren i sin nöd,och han frälste demur deras svårigheter.