19. Men de ropade till Herren i sin nöd,och han frälste demur deras svårigheter.
20. Han sände sitt ord och botade democh räddade dem från undergång.
21. De ska tacka Herren för hans nådoch hans undermot människors barn,
22. de ska offra lovets offer och förkunna hans verkmed jubel.
23. De for ut på havet med skeppoch drev handel på väldiga vatten,
24. de såg Herrens gärningar och hans under i havets djup.
25. Han talade och framkallade en stormvindså att havets vågor gick höga.
26. De for upp mot himlen och ner i djupen,deras själ var förtvivladi faran.
27. De vinglade och raglade som druckna,all deras vishet var borta.