Psaltaren 102:5-16 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

5. Mitt hjärta är bränt och visset som gräs,för jag glömmer att äta mitt bröd.

6. Efter all min högljudda suckan är jag bara skinn och ben.

7. Jag är som en pelikan i öknen, som en uggla bland ruiner.

8. Jag ligger vaken, jag är som en ensam fågelpå taket.

9. Mina fiender hånar mig dagen lång, mina häcklare använder migsom en svordom.

10. Jag äter aska som bröd och blandar min dryck med tårar,

11. på grund av din vrede och harm. Du har gripit migoch kastat bort mig.

12. Mina dagar är som en utdragen skugga,jag vissnar som gräs.

13. Men du, Herre, tronar för evigt,ihågkommen av släkte efter släkte.

14. Du ska gripa in och förbarma dig över Sion,det är dags att du visar det nåd.Ja, tiden är inne,

15. för dina tjänare älskar dess stenar, de lider med dess grus.

16. Folken ska vörda Herrens namnoch jordens alla kungardin härlighet,

Psaltaren 102