1. Herre, varför stannar du på avståndoch döljer dig i nödens tider?
2. De gudlösas högmod plågar den förtryckte.Låt dem fångas i de onda planerde har smitt,
3. för den gudlöse skryter över sina själviska begär,han välsignar den girigeoch föraktar Herren.
4. I sitt högmodsöker han inte Gud,i alla hans tankarfinns ingen plats för Gud.
5. Han har ständig framgång på sina vägar,dina domar går högtöver hans blick,han fnyser åt alla sina fiender.
6. Han säger i sitt hjärta: "Jag vacklar inte,mig drabbar aldrignågon olycka."
7. Hans mun är full av förbannelse, svek och förtryck,under hans tungafinns ondska och olycka.
8. Han ligger på lur vid gårdarna,han vill döda den oskyldige i smyg,hans ögon spanarefter den olycklige.
9. Han lurar dold som ett lejon i sitt snår,han lurar för att gripa den svage,han griper den svageoch drar in honom i sitt nät.
10. Han hukar sig ner, han ligger på lur, och de olyckliga faller i hans klor.
11. Han säger i sitt hjärta: "Gud glömmer,han har dolt sitt ansikte,han ser det aldrig."
12. Res dig, Herre!Gud, lyft din hand,glöm inte de svaga!
13. Varför får den gudlöse förakta Gud och säga i sitt hjärtaatt du inte ställer till svars?
14. Du ser det, du ser olycka och sorgför att ta det i din hand.Den olycklige lämnar sig åt dig,du är den faderlöses hjälpare.
15. Bryt den ondes och gudlöses arm, gör upp med hans gudlöshettills du inte ser den mer!
16. Herren är kungi evigheters evighet,hedningar försvinnerur hans land.
17. Du hör de förtrycktas längtan, Herre,du styrker deras hjärtan,du vänder ditt öra till dem
18. för att ge den faderlöse och förtryckte rätt.Människor komna av jordska aldrig mer sprida skräck.