7. Du är Herren Gud som utvalde Abramoch förde honom utfrån det kaldeiska Uroch gav honom namnet Abraham.
8. Du fann hans hjärta trofast inför dig, och du slöt förbund med honom:att ge åt hans efterkommandekananeernas, hetiternas,amoreernas, perisseernas,jebusiternas och girgasheernasland.Du lät dina ord gå i uppfyllelse,för du är rättfärdig.
9. Du såg våra fäders nöd i Egyptenoch hörde deras ropvid Röda havet.
10. Du gjorde tecken och under mot farao,mot alla hans tjänareoch mot allt folket i hans land,för du visste hur arrogantegyptierna behandlade dem.Du gjorde dig ett namn,som är detsamma än i dag.
11. Du delade havet framför dem,och de gick genom havetpå torr mark.Men deras förföljaresänkte du i djupet,som en sten i väldiga vatten.
12. Du ledde dem med en molnpelare om dagenoch en eldpelare om natten,för att lysa dem på vägende skulle gå.
13. På Sinai berg steg du ner och talade till dem från himlen,du gav dem rättfärdiga föreskrifteroch sanna lagar,goda stadgar och bud.
14. Du gav dem kunskap om din heliga sabbatoch gav dem bud, stadgar och lagargenom din tjänare Mose.
15. Du gav dem bröd från himlen när de hungradeoch lät vatten komma ur klippannär de törstade.Du befallde dem att gåoch ta i besittning det landsom du med upplyft handhade lovat ge dem.
16. Men våra fäder blev övermodigaoch hårdnackadeoch lyssnade intetill dina befallningar.
17. De vägrade lyssna och tänkte inte på undrendu gjort bland dem.De var hårdnackade och valdei sin upproriskhet en ledareför att vända tillbakatill sitt slaveri.Men du är en Gud som förlåter,nådig och barmhärtig,sen till vrede och stor i nåd.Du övergav dem inte,
18. fastän de gjorde sig en gjuten kalv och sade:”Här är din gudsom har fört dig upp ur Egypten.”Och de gjorde sig skyldigatill stora hädelser.
19. Men i din stora barmhärtighetövergav du dem ändå inte i öknen.Molnpelaren vek intefrån dem om dagenutan ledde dem på vägen,och eldpelaren lyste i nattenpå vägen de skulle gå.
20. Din gode Ande gav du för att undervisa dem.Ditt manna nekade du intederas mun,och vatten gav du demnär de törstade.
21. I fyrtio år försörjde du dem i öknen,och de saknade ingenting.Deras kläder blev inte utslitna,och deras fötter svullnade inte.