29. Du förmanade dem för att återföra dem till din undervisning.Men de var övermodigaoch lyssnade inte på dina bud utan syndade mot dina föreskrifter,trots att den människa som håller dem ska leva genom dem.De var envisa och hårdnackade och vägrade lyssna.
30. Du hade tålamod med dem i många åroch förmanade dem med din Ande genom dina profeter,men de lyssnade inte.Då gav du dem i de främmande folkens hand.
31. Men du som är rik på barmhärtighet gjorde inte slut på democh övergav dem inte,för du är en nådigoch barmhärtig Gud.
32. Och nu, vår Gud, du store,väldige och fruktade Gud,du som håller förbundet och nåden:Låt den inte vara liten i dina ögon,den plåga som har drabbat oss,våra kungar, våra furstar,våra präster, våra profeter,våra fäder och hela ditt folk –från de assyriska kungarnas dagarända till i dag.
33. Du är rättfärdig i allt det som har drabbat oss,för du har visat dig trofastmedan vi har varit ogudaktiga.