19. Men i din stora barmhärtighetövergav du dem ändå inte i öknen.Molnpelaren vek intefrån dem om dagenutan ledde dem på vägen,och eldpelaren lyste i nattenpå vägen de skulle gå.
20. Din gode Ande gav du för att undervisa dem.Ditt manna nekade du intederas mun,och vatten gav du demnär de törstade.
21. I fyrtio år försörjde du dem i öknen,och de saknade ingenting.Deras kläder blev inte utslitna,och deras fötter svullnade inte.
22. Du gav dem riken och folk och fördelade olika områdenåt dem.De intog Sichons land,kungen av Heshbons land,och kung Og av Bashans land.
23. Deras barn gjorde du talrika som stjärnorna på himlen.Du förde dem in i det landsom du lovat deras fäderatt få komma till och ta i besittning.
24. Och deras barn kom och tog landet i besittning.Du kuvade landets invånarekananeerna för democh gav dem i deras hand,både kungarna och landets folk,och de gjorde som de villemed dem.
25. De intog befästa städer och bördig jordoch tog över hus fyllda med allt gott,uthuggna brunnar, vingårdar, olivlundar och fruktträd i mängd.De åt och blev mätta och fetaoch njöt av din stora godhet.
26. Men de gjorde upproroch trotsade dig,de kastade din lagbakom sin rygg.De dödade dina profetersom varnade democh ville få dem att vända omtill dig.De gjorde sig skyldigatill grova hädelser.
27. Då gav du demi deras fienders handsom förtryckte dem.Men i sin nöd ropade de till dig,och du hörde dem från himlen.I din stora barmhärtighetgav du dem befriaresom frälste demur deras fienders hand.
28. Men när de kom till ro,gjorde de på nyttdet som var ont inför dig.Då lämnade du demi deras fienders hand,som fick råda över dem.Men de ropade på nytt till dig,och du hörde det från himlen,du räddade dem många gångeri din barmhärtighet.
29. Du förmanade dem för att återföra dem till din undervisning.Men de var övermodigaoch lyssnade inte på dina bud utan syndade mot dina föreskrifter,trots att den människa som håller dem ska leva genom dem.De var envisa och hårdnackade och vägrade lyssna.
30. Du hade tålamod med dem i många åroch förmanade dem med din Ande genom dina profeter,men de lyssnade inte.Då gav du dem i de främmande folkens hand.
31. Men du som är rik på barmhärtighet gjorde inte slut på democh övergav dem inte,för du är en nådigoch barmhärtig Gud.
32. Och nu, vår Gud, du store,väldige och fruktade Gud,du som håller förbundet och nåden:Låt den inte vara liten i dina ögon,den plåga som har drabbat oss,våra kungar, våra furstar,våra präster, våra profeter,våra fäder och hela ditt folk –från de assyriska kungarnas dagarända till i dag.