35. Folket stod där och såg på. Men rådsherrarna hånade honom och sade: "Andra har han frälst. Nu får han frälsa sig själv om han är Guds Messias, den Utvalde."
36. Även soldaterna kom fram och hånade honom. De räckte honom surt vin
37. och sade: "Om du är judarnas kung, fräls då dig själv!"
38. Över honom fanns det också ett anslag: "Detta är judarnas kung."
39. En av brottslingarna som var upphängda där hånade honom och sade: "Är inte du Messias? Fräls då dig själv, och oss också!"
40. Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar du inte ens Gud, du som är under samma dom?
41. Vår dom är rättvis, vi får vad vi förtjänar för det vi gjort. Men han har inte gjort något ont."
42. Och han sade: "Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike."
43. Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: I dag ska du vara med mig i paradiset."
44. Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom ett mörker över hela landet som varade fram till nionde timmen.
45. Solen förmörkades, och förhänget i templet brast mitt itu.
46. Och Jesus ropade med hög röst: "Far, i dina händer överlämnar jag min ande." När han hade sagt detta, gav han upp andan.
47. När officeren såg vad som hände, ärade han Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig."
48. När allt folket som hade samlats som åskådare såg vad som hände, slog de sig mot bröstet och vände hem igen.
49. Men alla hans vänner och kvinnorna som hade följt honom från Galileen stod på avstånd och såg detta.
50. Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man
51. som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från staden Arimatea i Judeen, och han väntade på Guds rike.
52. Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp.
53. Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav där ännu ingen blivit lagd.