20. När då männen från Ai vände sig om, fick de se hur rök från staden steg upp mot himlen. Och de hade ingen möjlighet att fly åt vare sig ena eller andra hållet, eftersom folket som hade flytt mot öknen nu vände sig mot sina förföljare.
21. När Josua och hela Israel såg att de som legat i bakhåll hade intagit staden och att röken steg från staden, vände de om och slog ner männen från Ai.
22. De andra drog ut från staden emot dem, så att de hamnade mitt emellan israeliterna och hade dem på båda sidor om sig. Man nergjorde dem och lät ingen överleva eller komma undan.
23. Men kungen i Ai tillfångatogs levande och fördes till Josua.
24. När Israel hade dödat Ais alla invånare ute på fältet och i öknen dit de förföljt dem, och alla hade fallit för svärd och blivit nergjorda, vände alla israeliterna tillbaka till Ai och slog det med svärd.
25. De som föll den dagen, män och kvinnor, utgjorde 12 000 personer, allt folket i Ai.
26. Josua drog inte tillbaka sin hand som han räckt ut spjutet med förrän alla Ais invånare hade blivit tillintetgjorda.
27. Bara boskapen och bytet som Israel hade tagit från den staden behöll man, enligt den befallning Herren hade gett Josua.
28. Och Josua brände Ai och gjorde det till en grushög för evig tid, till en ödemark, som det är ännu i dag.
29. Kungen i Ai lät han hänga upp på en påle, och där fick han hänga till kvällen. När solen gick ner tog man på Josuas befallning ner hans döda kropp från pålen och kastade den vid ingången till stadsporten. De reste ett stort stenröse över den, och det finns kvar än i dag.
30. Vid den tiden byggde Josua ett altare åt Herren, Israels Gud, på berget Ebal,