2. en dag av mörker och töcken, en dag av moln och dimma.Som gryningenbreder ut sig över bergenkommer ett stort och mäktigt folk,vars like inte har funnitsoch aldrig ska uppstå igenunder kommande släkten.
3. Framför dem går en förtärande eld,bakom dem en brännande låga.Landet framför demvar som Edens lustgård,bakom dem är öde öken.Ingen kommer undan dem.
4. De liknar hästar, de rusar fram som stridshästar.
5. De spränger fram över bergens topparmed ett muller som av vagnar,med ett dån som när eldens lågorförtär strå,som ett mäktigt folk,ordnat till strid.
6. Framför dem grips folken av skräck,alla ansikten bleknar.
7. Som hjältar jagar de fram, som stridsmän stiger de upppå murarna.Var och en går sin väg rakt fram,ingen viker av från sin bana
8. Den ene tränger inte den andre, var och en går sitt givna spår.Mitt igenom vapnen störtar de framutan att hejdas.
9. De stormar in i staden, rusar fram på murarna,klättrar upp på husen,går in genom fönstrensom tjuvar.
10. Inför dem darrar jorden,himlen bävar,solen och månen förmörkasoch stjärnorna mister sitt sken.
11. Herren låter sin röst höras framför sin här.Mycket stor är hans armé,stark är den som utförhans order,för Herrens dag är storoch mycket skrämmande.Vem kan uthärda den?
12. Men nu, säger Herren, vänd om till migav hela ert hjärta,med fasta, gråt och klagan.
13. Riv sönder era hjärtan, inte era kläder,och vänd om till Herren er Gud,för han är nådig och barmhärtig,sen till vrede och stor i nåd,och han ångrar det onda.
14. Vem vet? Kanske vänder han omoch ångrar sigoch lämnar kvar en välsignelseefter sigtill matoffer och drickofferåt Herren er Gud.
15. Blås i basun på Sion,pålys en helig fasta,utropa en helig sammankomst.
16. Samla folket, helga församlingen,kalla samman de äldste,samla de små barnen,också dem som diar vid bröstet.Låt brudgummen komma utur sitt rumoch bruden ur sin kammare.
17. Låt prästerna, Herrens tjänare, gråta mellan förhuset och altaretoch säga:”Herre, skona ditt folkoch låt inte din arvedel hånasoch bli en nidvisabland hednafolken.Varför ska det få sägas bland folken:Var är deras Gud?”
18. Då fylldes Herren av lidelse för sitt land,och han förbarmade sig över sitt folk.