3. Månader av elände har jag fått till arvedel,nätter av vedermödahar blivit min lott.
4. Så snart jag har lagt mig frågar jag: ”När ska jag stiga upp?När ska natten ta slut?”Jag mättas av oro ända till morgonen.
5. Min kropp täcks av maskar och med en skorpa som av jord,min hud skrumpnar och faller av.
6. Mina dagar flyr snabbareän vävarens spole,de försvinner utan hopp.
7. Tänk på att mitt liv är en vindfläkt, att mitt öga inte längrefår se det goda.
8. Det öga som ser mig ska inte mer iaktta mig,om din blick söker migfinns jag inte längre.
9. Ett moln löses upp och är borta, den som farit ner i dödsriketkommer inte upp igen.
10. Aldrig mer återvänder han till sitt hus,hans plats känner honom inte längre.