13. Nej, hjälpen kommer inte från mig, varje utväg är stängd för mig.
14. Den förtvivlade borde få godhetfrån sin vän,men man fruktar inte merden Allsmäktige.
15. Mina bröder är trolösa som bäckar, som bäckars rännilar som sinar.
16. De är mörka av is när snön har fallit och gömt sig i dem,
17. men när hettan kommer torkar de, försvinner i värmen från sin plats.
18. De ändrar kurs från sitt lopp, rinner ut i intet och försvinner.
19. Karavaner från Tema spanar efter dem,resande från Sabasätter sitt hopp till dem.
20. De blir svikna i sin förhoppning, när de kommer framblir de bestörta.
21. Så har ni nu blivit till intet, ni ser det förskräckligaoch blir rädda.
22. Har jag sagt: ”Ge mig något, köp mig loss med er förmögenhet,
23. rädda mig från fiendens hand, friköp mig från utpressarna?”
24. Undervisa mig så tiger jag,hjälp mig förstå var jag gått vilse.
25. Hur inträngande är inte uppriktiga ord!Men vad hjälpertillrättavisning från er?
26. Tänker ni märka ord och betrakta en förtvivlad mans ord som luft?