4. Hans barn är fjärran från frälsning, de trampas ner i portenoch ingen räddare finns.
5. Den hungrige slukar hans skörd, den rövas borttill och med bland törnen.De törstiga flämtarefter deras rikedom,
6. för nöden kommer inte ur stoftet, olyckan skjuter inte upp ur marken.
7. Men människan föds till möda liksom eldens gnistorflyger mot höjden.
8. Men jag skulle söka Gudoch inför Gud lägga fram min sak.
9. Han gör stora och outgrundliga ting, fler under än någon kan räkna.
10. Han ger jorden regn och sänder vatten över markerna.
11. Han upphöjer de ringa och hjälper de sörjande.
12. Han gör de listigas anslag om intet så att deras händer inte får framgång.
13. Han fångar de visa i deras slughet och låter de svekfulla förhasta sigvid sina rådslag.
14. Om dagen möter de mörker, de famlar mitt på dagensom om det var natt.
15. Han räddar från svärdet i deras mun, den fattige från den mäktiges hand.
16. Den nödställde får åter ett hopp, orätten måste stänga sin mun.