17. Hon lämnar sina ägg på marken och låter dem värmas i sanden,
18. hon glömmer att en fot kan krossa dem,att vilda djur kan trampa på dem.
19. Hon är hård mot sina ungar, som om de inte var hennes.Hon bryr sig inte omatt hennes möda kan vara förgäves,
20. för Gud gav henne inte vishet, han lät henne inte få förstånd.
21. Men när hon piskar sig upp till språng,då ler hon åt både häst och ryttare.
22. Ger du hästen hans styrka,klär du hans nacke med man?
23. Får du honom att hoppa som gräshoppan?Hans stolta frustning sprider skräck.
24. Han skrapar i marken och gläds över sin styrka,han rusar fram mot väpnade skaror.
25. Han ler åt fruktan och känner ingen rädsla,han ryggar inte tillbaka för svärd.
26. Runt honom rasslar det av koger, det blänker av spjut och lansar.
27. Han skakar och eggas när han vinner terräng,han kan inte stå stillnär basunen har ljudit.
28. För varje basunstöt frustar han till, redan på avstånd vädrar han strid,kommandorop och härskri.
29. Är det genom din vishetsom höken stigeroch breder ut sina vingar mot söder?
30. Är det på din befallning som örnen stiger högtoch bygger sitt näste på höjden?
31. På klippan bor han och vilar, på klippans topp och bergsfäste.
32. Därifrån spanar han efter byte, långt i fjärran spejar hans ögon.
33. Hans ungar frossar på blod, och där de slagna ligger,där finner man honom.