23. då skulle jag frukta Guds straff och stå maktlös inför hans majestät.
24. Satte jag mitt hopp till guldet,kallade jag rent guld min trygghet?
25. Gladdes jag över att min rikedom växteoch att min hand samlade så mycket?
26. Hände det när jag såg hur solljuset skenoch hur månen skred härligt fram,
27. att mitt hjärta i hemlighet lät sig förförasoch jag gav dem en handkyss?
28. Även det hade varit en straffbar synd,för då hade jag förnekat Gud i höjden.
29. Har jag glatt migåt min fiendes olycka,fröjdat mignär olyckan drabbade honom?
30. Nej, jag lät inte min mun synda genom att begära hans livmed en förbannelse.
31. Mitt husfolk kan vittna: ”Alla fick mätta sigmed kött vid hans bord.”