20. Har inte hans hjärta välsignat mig, fick han inte värma sigi ull från mina lamm?
21. Har jag lyft min handmot den faderlösenär jag såg mig ha medhåll i porten?
22. Då får min axel lossna från min skuldraoch min arm brytas från sin led,
23. då skulle jag frukta Guds straff och stå maktlös inför hans majestät.
24. Satte jag mitt hopp till guldet,kallade jag rent guld min trygghet?
25. Gladdes jag över att min rikedom växteoch att min hand samlade så mycket?
26. Hände det när jag såg hur solljuset skenoch hur månen skred härligt fram,
27. att mitt hjärta i hemlighet lät sig förförasoch jag gav dem en handkyss?
28. Även det hade varit en straffbar synd,för då hade jag förnekat Gud i höjden.
29. Har jag glatt migåt min fiendes olycka,fröjdat mignär olyckan drabbade honom?
30. Nej, jag lät inte min mun synda genom att begära hans livmed en förbannelse.
31. Mitt husfolk kan vittna: ”Alla fick mätta sigmed kött vid hans bord.”
32. Främlingen behövde inte övernatta på gatan,jag öppnade mina dörrar mot vägen.
33. Har jag dolt mina brott som Adamoch gömt min skuld inom mig,
34. av fruktan för allt folket och rädsla för fränders förakt,så att jag tegoch inte gick utanför dörren?
35. O, att jag hade någonsom lyssnade på mig!Se, här är min underskrift.Må den Allsmäktige svara mig.Låt mig se min motpartsanklagelseskrift!
36. Sannerligen, jag skulle bära den på min skuldra,jag skulle fästa den som min krona.