6. De måste bo i otäcka raviner, i jordhålor och bergsskrevor.
7. De skriker bland snåren, de kryper ihop under nässlor.
8. De är uslingar och ärelösa, utjagade ur landet.
9. Nu har jag blivit deras nidvisa,jag har blivit ett ordspråkbland dem.
10. De avskyr mig och håller sig borta från mig,de tvekar inte att spotta mig i ansiktet.
11. Gud har lossat min bågsträng och plågat mig,därför släpper de sina hämningarinför mina ögon.
12. Vid min högra sida reser sig slöddret, de slår undan mina fötteroch banar sig vägför att fördärva mig.
13. De river upp min stig, de arbetar på mitt fördärv,men de får ingen hjälp.
14. De bryter fram som genom en bred rämna,de vältrar sig fram mellan ruinerna.
15. Fasor väller över mig, min ära rycks bort som en stormoch min räddning har försvunnitsom ett moln.
16. Nu utgjuter sig min själ inom mig,och plågans dagar håller mig fast.
17. Natten borrar i mina ben, den gnagande pinan tar ingen vila.