14. De bryter fram som genom en bred rämna,de vältrar sig fram mellan ruinerna.
15. Fasor väller över mig, min ära rycks bort som en stormoch min räddning har försvunnitsom ett moln.
16. Nu utgjuter sig min själ inom mig,och plågans dagar håller mig fast.
17. Natten borrar i mina ben, den gnagande pinan tar ingen vila.
18. Med stor kraft griper han min mantel, han fattar mig i min livklädnad.
19. Han har vräkt mig ner i dyn, och jag liknar stoft och aska.