16. Jag var en far för de fattiga och redde ut den okändes sak.
17. Jag krossade den orättfärdiges käkaroch ryckte rovet från hans tänder.
18. Jag tänkte då:”I mitt eget bo ska jag dö,mina dagar blir många som sanden.
19. Min rot sträcker sig till vattnet, nattens dagg vilar i mina grenar.
20. Min ära är ständigt ny, och min båge förnyas i min hand.”
21. De lyssnade på mig och väntade,de var tysta inför mitt råd.
22. Efter mig talade ingen, och mina ord vederkvickte dem.